Hantverket
Sex klassiska stora illusioner
Levitation, sågen, försvinnandet, substitutionskistan, flykten och andeskåpet: varifrån de klassiska numren i en stor illusionsshow kommer.
Välj din shownatt ↗Snabbt svar
De flesta stora illusionsshower bygger på en handfull klassiker: den svävande personen, sågningen, försvinnandet och uppdykandet, substitutionskistan, flykten och skåpet. Var och en har en dokumenterad historia som går tillbaka till 1800-talet eller tidigt 1900-tal.
Ett gemensamt förråd av effekter
Magiker tvistar om hur effekter ska kategoriseras, men de breda familjerna är bekanta: att få något att försvinna eller dyka upp, förvandla en sak till en annan, förstöra och återställa, flytta något från en plats till en annan, fly, trotsa gravitationen och låta fast material passera genom fast material. En stor illusionsshow tar dessa familjer och bygger dem tillräckligt stora för en teater. De sex klassikerna nedan är de som folk oftast föreställer sig, och att veta var de kommer ifrån gör en modern show roligare att se. Ingen lista kan säga vilka av dem en viss produktion använder en given kväll; det tillhör showen.
Levitation
I en levitationsillusion tycks en person eller ett föremål sväva. Asrah-levitationen, där en assistent under ett tyg reser sig, hänger och sedan försvinner när tyget dras bort, tillskrivs Servais Le Roy, som först framförde den med sin fru 1902. Harry Kellars svävande prinsessa kom med en gest som fortfarande kopieras: han förde en ring fram och tillbaka längs hennes kropp för att visa att hon inte hängde i något. Maskelyne och Cooke, på Londons Egyptian Hall, räknade levitationen bland sina mest kända illusioner.
Sågen
Sågillusioner har en omtvistad tidig historia, men den moderna berättelsen börjar i London. P. T. Selbits Sawing Through A Woman visades offentligt den 17 januari 1921 på Finsbury Park Empire, med hans assistent inlåst utom synhåll i en låda och åskådare som höll i rep bundna till henne. Senare samma år presenterade Horace Goldin, verksam i USA, den version som ser bekant ut i dag, med assistentens huvud, händer och fötter utanför lådan. 1965 uppfann Robert Harbin Zig Zag Girl, som delar en assistent i tre delar.
Försvinnandet och uppdykandet
Att försvinna och att dyka upp är de enklaste effekterna att beskriva och bland de svåraste att göra bra i stor skala. På en scen tar de formen av tomma skåp som plötsligt rymmer människor, tyg som dras bort från platser där någon stod, och assistenter som anländer till platser de inte kan ha nått. Effekten fungerar också omvänt som en produktion, med ett helt sällskap som brister ut ur en låda som visades tom ett ögonblick tidigare. Moderna artister har fått föremål så stora som Frihetsgudinnan och en rymdfärja att försvinna.
Substitutionskistan
Metamorphosis, som trollkonstnärer förkortar till sub trunk, är en scenillusion där trollkonstnären och en assistent byter plats. Assistenten låses in i en kista, ofta efter att ha bundits; trollkonstnären står ovanpå och lyfter en ridå; när den faller är assistenten på kistan och trollkonstnären är inuti, bunden på samma sätt. John Nevil Maskelyne uppfann den, Harry Houdini gjorde den berömd med sin fru Bess, och senare artister har framfört den under vatten eller högt ovanför scenen.
Flykten och skåpet
Att fly från bojor började som en dold färdighet. På 1860-talet befriade Davenport-bröderna sig från repbindslen inuti ett skåp och presenterade resultaten som andefenomen; illusionister som John Nevil Maskelyne listade ut metoden och återskapade den som skicklighet. Det dröjde ytterligare trettio år innan flykten visades öppet som en egen akt, och Harry Houdini gjorde mest för att göra utbrytarkonsten till underhållning, med handklovar, tvångströjor, postväskor och hans Chinese Water Torture Cell.
Vanliga frågor
Vem uppfann substitutionskistan?
John Nevil Maskelyne, även om Harry Houdini gjorde det berömt.
När visades sågningen av en kvinna i två delar första gången offentligt?
P. T. Selbit visade sin version för allmänheten på Finsbury Park Empire i London den 17 januari 1921.
Källor